Poesi, som är nära släkt med dramatiken, skall framföras från en scen för att komma till sin rätt. Allra helst av sin upphovsman. Vem minns inte Tranströmers och Sonnevis uppläsningar på 60- och 70-talen? I det gamla Sovjet, där poesin verkligen värderades högt, kunde 40 000 personer komma för att lyssna på poetens Jevgenij Jevtusjenko när han framträdde utomhus på ett isstadion i bitande vinterkyla.

Nu var vi inte 40 000 åhörare lördagen den 7 november i Kulturhuset då Sjöstadsbon Dipak Mazumdar läste sina alster tillsammans med akademiledamoten Kjell Espmark, Mariela Griffor, Lars Palm och Anna Alexandra Maria Sozzani-Brodsky – dotter till nobelpristagaren Josef Brodsky. Nej, vi var drygt 40 poesiälskare som med stor behållning tog del av denna underbara uppläsning där Dipaks stjärna lyste klart. Men vem är han då, denne lysande poet bosatt i Sjöstaden sedan tio år med sin hustru, dotter samt hund?
Dipak är en sjöstadspoet och Sjöstaden har inspirerat honom, inte minst till hans diktsamling Hundpromenader/Dogwalks. Andra diktsamlingar han gett ut är, nu senast, ”Dionysos and other poems” och tidigare ”Den här apelsinen har jag skalat förut”. Bengaliska är hans modersmål men han skriver på engelska och blir översatt av vännen Julian Birbrajer som är fullständigt kongenial när det gäller att fånga de poetiska Dipak-klangerna. Både den engelska texten och den svenska översättningen finns med i Hundpromenader/Dogwalks. Lyssna här:

Hans poesi har hyllats av en samfälld kritikerkår och beskrivits som ömsom lekfull, urban, påtaglig och grym. Hans poesi rör sig mellan liv och konst och mellan tid och rymd. Han har jämförts med Whitman, själv finner jag ibland stråk av Rimbaud i de egenartade och unika rytmerna, men sanningen är att tonen är helt egen. Den som letar efter förebilder förlorar sig snabbt i världskulturens myller av gestalter och platser. De poetiska bilderna hos Dipak växer fram i vardagen och vardagen i Hundpromenader är Hammarby Sjöstad. Från Sjöstaden leder han oss bortom horisonten, bortom rummets och tidens begränsningar.
Kan Sjöstaden bli mer satt än så på den poetiska kartan! De urbana bilderna han frammanar känns bekanta men skulle samtidigt kunna vara vilken storstad som helst i världen.
Det är rytmen som är speciell i Dipaks poesi. Det är urbant – en storstadsrytm. Bildernas rytm kan växla mellan blues eller vild flamenco. Dock är dikterna alltid stämda i moll. Bakom det ystert dansanta finns ett djupt vemod.
Allt detta finns hos Dipak och att samtala med honom är att få ta del av världshistorien i poetiskt format.

Att lyssna på hans berättelser från barndomens Bengalen, han föddes 1935 i Mymensingh – svälten, japanernas bombningar av Bengalen; freden och sedan delningen då östra Bengalen blev Östpakistan; flyktingströmmarna, massakrer och hur hans hemstad Calcutta förvandlas till oigenkännlighet. 1956 lämnade han Calcutta för Europa. Ett kringflackande liv med bl a London, Paris, Barcelona som viktiga punkter innan Stockholm blev hans hemstad 1968.

På Stockholms universitet har han studerat engelska, franska, spanska och kinesiska. Sedan har han varit lärare i engelska och franska. Debuten som poet skedde 1982.
Numera hämtar han stoff ur sitt eget Stockholmsperspektiv där Södermalm och Sjöstaden är viktiga komponenter. Inte minst grekrestaurangen på Söder där han under många, många år med regelbundenhet träffat sina vänner och där Dipak har intagit en central roll. Dock Sjöstaden är ett avstamp; vi kan plötsligt befinna oss på Jimmy´s i sällskap med Chopin eller Georges Sand eller Harald Hårfager.

Uppläsandet på Kulturhuset skulle kunna inspirera oss i Sjöstaden att anordna en poesifestival. Här finns flera inspirerande platser; biblioteket inte minst – och ett flertal andra lokaler. Det vore kanske en utmaning för Hammarby Sjöstads hembygdsförening som ordnat så många spännande evenemang.

Tage Tallqvist – Sjöstadsbladet