Förre industriministern och riksdagsledamoten Nils G Åsling (C) har avlidit. Nils G Åsling föddes 1927 i Alsen och var centerpartistisk politiker, lantbrukare och företagare. Han var riksdagsledamot för Centerpartiet 1969-1988, ordförande i finansutskottet 1974-1976, och statsråd och industriminister under 1976-1978 samt 1979-1982. Åsling innehade även en mängd olika positioner genom sina verksamma år, bland annat som styrelseledamot i länsstyrelsen i Jämtlands län, ordförande i skogsbranschrådet, och ledamot i utredningen om stöd till jordbruket i Norra Sverige 1972-1972.

Nils G Åsling avled stillsamt natten mot lördag vid 89 års ålder, meddelar hans familj genom sonen Per Åsling.

Rita Bertenstam här tillsammans med livskamraten Nils G Åsling.

Sjöstadsbladets reporter Björn Johansson fick en exklusiv intervju med Nils G Åsling för några år sedan.
– Palme var en briljant debattör med stort engagemang. Det var inte lätt att vinna en debatt mot honom.
Nils G. Åsling vet. Under 1970- och 80-talen befann han sig i politikens centrum, som riksdagsman för Centerpartiet och som industriminister i den första borgerliga regeringen på 44 år.

Det blir liksom naturligt att vi börjar där, med Olof Palme, efter den senaste tidens uppmärksammade biografier och filmer. Nils G. Åsling håller med om att Palme spelade en väldigt central roll i svensk politik under många år. Men det var hans eget parti, med Thorbjörn Fälldin i spetsen, som tillsammans med övriga borgerliga partier tog regeringsmakten 1976.
– Folk upplevde väl att det var dags efter alla år med Socialdemokraterna. Palme var oerhört skicklig, men Fälldin framstod som mer pragmatisk och saklig i debatterna. Mer som en man av folket.

Med ålderns rätt följer Nils G. Åsling numera politiken bara på avstånd. Han tror inte Centerpartiet tagit skada av turerna kring det nya programförslaget. Tvärtom. Diskussionen om månggifte och fri invandring ser han som bagateller i sammanhanget.
– Det är befriande att man utsatt sig för den här debatten och nått ut till allmänheten. Vad jag fått höra så fanns det en positiv kampanda på partiets kommundagar i Örebro förra veckan. Nu måste man komma fram till en konkret överlevnadsstrategi. Slutresultatet kommer att bli positivt.

Att satsa på företagande och gynnsamma villkor för företag är något som alltid engagerat honom. Det är tydligt att hans stora besvikelse under tiden som minister var att man inte lyckades avskaffa det stöd som fanns för att stötta den krisande varvsindustrin.
– 1978 kom vi med ett förslag för att stoppa detta och istället satsa på alternativ produktion på varvsorterna. Sen fick regeringen avgå efter oenighet i kärnkraftsfrågan, där Fälldin gick för långt och partiet hamnade i en olycklig låsning. Tillbaka vid makten lades förslaget fram igen men stoppades när två folkpartister röstade med Socialdemokraterna. Den förnyelse Sverige så väl behövde dröjde ända till 1982, då varvsstödet tillslut avskaffades.

Mer framgångsrik var han när han var med och bildade SSAB, gjorde insatser för flygindustrin och skapade ett särskilt program för att utveckla småföretag. Nils G. Åsling befann sig på Stureplan långt före dagens stureplans center. Han berättar om möten med Marcus Wallenberg och om hur han som minister blev kontaktad av A. Johnson och Co.
– En chaufför hämtade mig och skjutsade mig till Stureplan där Bergsingenjör Axel Ax:son Johnson tog emot: Trevligt att få komma till huvudkontoret, sa jag. Jag har ett förflutet som vedbärare i företaget.

Att bära ved till kalkbruket hemma i Åse i Jämtland var första jobbet. Det blev senare studier vid Stockholms högskola, journalistjobb för Jordbrukarnas föreningsblad (i dag tidningen Land) och arbete som informationschef. Bland mycket annat. Detta samtidigt som han drev släktgården. Att också engagera sig politiskt verkar ha varit en självklarhet.
– Jag efterträdde min far som kommunalnämndsordförande och 1969 kom jag in i riksdagen som suppleant.
Engagemanget har fortsatt gå i arv. Sonen Per Åsling sitter i riksdagen. För Centerpartiet, så klart.
Nils G. Åsling tycker det är en fördel att dagens politiska debatt är mindre ideologisk.
– Förhoppningsvis har vi lärt oss någonting så vi inte får tillbaka sådant som löntagarfonder; att sätta företag under förmyndare! Men jag tycker både (S) och (V) har mognat. I dag kan man diskutera problemen. En sansad debatt, det är hemligheten i den svenska modellen.