Stockholm Vatten och Avfall bygger en 14 kilometer lång tunnel byggs under Stockholm för att leda avloppsvattnet från Bromma reningsverk till Sicklaanläggningen under Hammarbybacken i Hammarby Sjöstad. När den tas i drift 2026 läggs reningsverket i Bromma ner och avloppsvattnet från Västerort leds i tunneln till Henriksdals reningsverk. Målet är att få renare vatten i Mälaren och att utsläppen i Östersjön ska minska.
Text: Lars-Olof Tandberg och Foto: Mikael Ullén
Den nya avloppstunneln dras 30–90 meter under marknivå, under befintliga tunnlar och ledningar för att inte påverka kollektivtrafik, elnät och vattenledningar. Nu pågår sprängningen av fem arbetstunnlar och en sjätte påbörjas under hösten.
Efter årsskiftet ska sprängningen av huvudtunneln starta. Den kommer att ske med så kallad pendeldrift som innebär att man spränger åt två håll från varje arbetstunnel. Bygget av tunneln är uppdelad på två entreprenader. Entreprenörerna YIT och Veidekke driver sina tunneldelar parallellt. Det betyder att tio tunnelfronter drivs samtidigt. Det är dels för att spara tid men även för att inte få för långa tunnlar. Huvudtunneln har en area på 20 kvadratmeter och för att få bra arbetsmiljö i en så pass liten tunnel får varje tunneldel inte bli för lång.
LÄS OCKSÅ: STOCKHOLMS FRAMTIDA AVLOPPSRENING
Effektiv ventilering
– Det finns en gräns för den här storleken på tunnel på cirka 2 500 meter för att kunna få in tillräckligt med luft och för att det inte ska ta för lång tid att ventilera ut spränggaser, konstaterar Tomas Hård som är projektledare för tunneln på Stockholm Vatten och Avfall.
En annan anledning att tunneln är uppdelad på sex arbetstunnlar är uttransporterna av bergmassor.
– Tanken är att sprida ut transporterna så att inte ett område får all trafik. Vi vill störa tredje man så lite som möjligt.
Huvudtunneln är cirka 4,5 meter bred och 5 meter hög. En V-formad botten gjuts i tunneln för att underlätta vattenflödet. Tunneln har en luntning på en promille (en meter per tusen meter) för att vattnet ska rinna med självfall.
Hävert under Mälaren
Där tunneln ska passera under Mälaren används i stället hävertmetoden. Före passagen ligger tunneln på 31 meters djup, går ner till 90 meter under Mälaren och slutar på 33 meter på andra sidan. Hävertmetoden fungerar som ett jättestort vattenlås. Eftersom nivån är lägre på södra sidan än på den norra fortsätter vattnet att rinna. För att undvika att det samlas för mycket sediment i tunnelns lägsta del leds avloppsvattnet i passagen under Mälaren genom rör i tunneln. Rören kan då löpande spolas rena från avlagringar och slam.
När tunneln ska gå ner under Mälaren förändras förutsättningarna. Här ska tunneln drivas neråt från två håll. Det innebär att det ska borras, sprängas och lastas ut 60 meter neråt med en brant lutning.
– Att borra i nedlut ökar påfrestningarna på maskinerna och det gäller att se till så att de håller. Utlastningen blir också en utmaning. Varje 150 meter spränger vi ut en nisch där maskiner och lastbilar kan vända. Efter sprängning går lastmaskinerna ner och lastar, backar upp tillbaks till närmaste nisch och lastar på bil, berättar Christian Vestergren som är projektchef på YIT.
Luft, buller och vibrationer
För att klara kommande befolkningsökning i Stockholm ser Stockholm Vatten och Avfall över stadens VA-lösningar så att de har tillräcklig kapacitet för framtida behov, men även att det sker på ett hållbart sätt. Moderniseringen av Henriksdals reningsverk och bygget av tunneln är en del i det arbetet.
– Bygget av den nya avloppstunneln har fått miljötillstånd för miljöfarlig verksamhet och för grundvattenbortledning. Det innebär att vi måste ta hänsyn till hur luft, buller och vibrationer påverkar människor och byggnader längs den blivande tunneln, säger Tomas Hård.
När det gäller vibrationer sätts mätare på fastigheter längs bygget så att projektet i realtid kan se att man håller sig inom gränsvärdena.
– Med hjälp av mätvärdena kan vi se hur mycket vi ska ladda i nästa salva. Vi kan justera laddningen uppåt eller nedåt.
Om grundvattennivån skulle påverkas under byggtiden kan det leda till sättningar i fastigheter. Därför kontrolleras den noga. Om mätningarna visar att grundvattennivån sjunker fylls vatten på genom infiltrationsbrunnar som borrats i sättningskänsliga områden. Detta för att hålla grundvattnet på en konstant nivå tills tunneln har blivit tillräckligt tät för att undvika skadlig grundvattensänkning.
Minskade utsläpp
I projektet ingår även att bygga bort ett antal så kallade bräddpunkter. Vid kraftiga regn klarar systemet inte av att svälja allt vatten. Då sker nödutsläpp (bräddning) av vatten i Mälaren och Saltsjön.
– Därför har tunneln dragits under ett antal av dess bräddpunkter. Dom får en anslutning till tunneln så att det överflödiga vattnet i stället kan tömmas dit. Det gör att mängden orenat avloppsvatten som släpps ut i Mälaren kommer att minska kraftigt.
En stor utmaning vid bygget av den nya avloppstunneln är att få den tät. Även om det mesta av berggrunden är av bra kvalitet passerar tunneln ett antal sprickzoner. För att få en tät tunnel och minska inläckage av vatten under byggtiden tätas sprickor i berget med injektering. Efter sprängning skrotas berget och förstärks med bergbultar.
– Att få tunneln tät och att klara villkoren i miljötillstånden är den stora utmaningen i det här projektet. I övrigt är det traditionell tunneldrivning, med borra, spränga och lasta ut berg, konstaterar Tomas Hård.
FAKTA I KORTHET
Nybyggnad av avloppstunnel, Stockholm
Tidplan: januari 2020–januari 2027
Byggherre: Stockholm Vatten och Avfall
Entreprenör: Veidekke Entreprenad AB
Entreprenör: YIT Sverige AB
Kostnad: 2 Mdkr
